अस्मिन् लेखे संस्कृते लेखितुं काः लिपयः प्रयुज्यन्त इति वीक्षामहे। संस्कृते लेखितुमाधुनिककाले केवलं देवनागरी प्रयुज्यते परन्तु देवनागरी त्वर्वाचीनास्ति। तस्मात् पूर्वं पूर्वजैः किं प्रयुक्तमित्यालोकयाम।उत्तरभारते ब्राह्मीशारदादयः बाहुल्येन प्रयुज्यन्ते। दक्षिणे मुख्यतया द्रमिडप्रदेशे ग्रन्थलिपेः प्रयोग एवासीत्। ग्रन्थस्य द्रमिडवल्लेखनम्। यदा अधीयते तदा सुकरमपि। विनाध्ययनं दुष्करमित्यपि वक्तुमीश्महे मुख्यतया संयुक्ताक्षराणि। द्रमिडभाषायां कानिचनाक्षराणि ग्रन्थात् स्वीकृतानि उदाहरणार्थम् – ஸ,ஷ,ஜ,ஹ,ஶ,ஸ்ரீ आदयः।
स्वराः कथमुल्लिख्यन्त इति वीक्षामहे। अत्र द्रमिडाक्षराणि लिखित्वा तत्समग्रन्थाक्षाराणि लिख्यन्ते यस्मादुभयाक्षरसाम्यं सुष्ठु दृश्यते।
Note that I am writing the vowels based off of Samskritam and Tamil has lots more vowels than listed below. Also, Tamil doesnt have few letters which i have denoted in devanagari:
Tamil – அ ஆ இ ஈ உ ஊ ऋ ऋृ ऌ எ ஐ ஓ ஔ
Grantha – 𑌅 𑌆 𑌇 𑌈 𑌉 𑌊 𑌋 𑍠 𑌌 𑌏 𑌐 𑌓 𑌔
Now, as we are focusing on vowels, it is challenging to write a word consisting solely of vowels. However, let’s start with ‘अजः’, which in Grantha script would be ‘𑌅𑌜𑌃’. Initially, I was quite confused about whether this was ‘gaja’ or ‘aja’, as my Tamil-oriented mind confused me with Tamil letters.
Now, despite limited practice, I still mistakenly say ‘gaja’ and immediately correct it to ‘aja’. :)
Let me end this post here and return sometime later with a focus on consonants. Learning a new writing form is fun. Happy reading, everyone!


Leave a comment